if i had you..
Någon som kan lyssna, få mig att känna lycka?
Känner ingen lycka, för det finns inget sådant.
Någon som kan älska, få mig att känna kärlek?
Ibland orkar jag inte känna, det är skrämmande att tappa kontrollen
att inte kunna bestämma över sina egna känslor.
Det enda man kan göra är att genomlida och tänka på att det är övergående.
Ibland när jag saknar dig så tänker jag på oss
och alla minnen som vi delade.
Ibland när jag tänker på dig
så känner jag hur mina tårar faller ner för kinden.
Jag tänker tillbaka, lägger en tanke på tiden som varit
jag förstörde allting.
Tiden passerar, minnen finns kvar.
Jag tänker tillbaka på det du och jag gjorde tillsammans
du vet vad jag menar.
Allt jag har sagt har jag faktiskt menat.
Min hemlighet är hemsk & svart, minnen åter varje natt.
När morgonen kommer, jag skrattar och ler, vågar inte göra något fel.
Visar inte min smärta och sorg.
Det gömmer jag bort, djupt in i min borg .
Där är det säkert, inlåst och gömt.
Men aldrig att det kan bli glömt.
Om jag inte orkar, om jag inte vågar. Finns det någon chans för mig?
Om jag inte klarar det, om jag ber om hjälp
Kommer någon att hjälpa? Försöker någon hjälpa?
Om jag inte orkar, och om ingen hjälper, då tar allting slut..
Kommer nån att minnas mig? Kommer nån att sakna mig?
Jag hatar att hata, jag vill inget mer.
Mitt hat och min smärta är det ingen som ser.
/ ellen
Känner ingen lycka, för det finns inget sådant.
Någon som kan älska, få mig att känna kärlek?
Ibland orkar jag inte känna, det är skrämmande att tappa kontrollen
att inte kunna bestämma över sina egna känslor.
Det enda man kan göra är att genomlida och tänka på att det är övergående.
Ibland när jag saknar dig så tänker jag på oss
och alla minnen som vi delade.
Ibland när jag tänker på dig
så känner jag hur mina tårar faller ner för kinden.
Jag tänker tillbaka, lägger en tanke på tiden som varit
jag förstörde allting.
Tiden passerar, minnen finns kvar.
Jag tänker tillbaka på det du och jag gjorde tillsammans
du vet vad jag menar.
Allt jag har sagt har jag faktiskt menat.
Min hemlighet är hemsk & svart, minnen åter varje natt.
När morgonen kommer, jag skrattar och ler, vågar inte göra något fel.
Visar inte min smärta och sorg.
Det gömmer jag bort, djupt in i min borg .
Där är det säkert, inlåst och gömt.
Men aldrig att det kan bli glömt.
Om jag inte orkar, om jag inte vågar. Finns det någon chans för mig?
Om jag inte klarar det, om jag ber om hjälp
Kommer någon att hjälpa? Försöker någon hjälpa?
Om jag inte orkar, och om ingen hjälper, då tar allting slut..
Kommer nån att minnas mig? Kommer nån att sakna mig?
Jag hatar att hata, jag vill inget mer.
Mitt hat och min smärta är det ingen som ser.
/ ellen
Kommentarer
Trackback
